Samtalet med mig själv
De senaste åren har jag undrat fram och tillbaka varför jag inte kan vara som alla andra. Nöja mig med ett fast jobb på en plats, skaffa lägenhet, pojkvän och så vidare. I nästa stund älskar jag mig själv för att jag tagit alla möjligheter att göra det jag älskar: att upptäcka världen.
Någon månad undrar jag vad jag håller på mig. Nästa är jag stolt.
Och så beställer jag en resa.
Då svingar samtalet fram och tillbaka allt fortare.
En dag: VARFÖR!?
En annan dag: du är så cool!
Det senaste dygnet har jag bannat och älskat mig själv för att jag vägrar normen ena minuten, undrat vad fan jag håller på med den andra.
Men nu sitter jag här. På Heathrow och väntar på nästa flyg. Och då känns allt så självklart.
