Det finns fler trasiga människor på vissa platser
Bussen åker in genom byn.
En kvinna från Byron Bay har fått åka med gratis. Hon har ju betalat redan så många gånger. Hon studsar upp och ned på sätet när hon ser de färgglada husen.
Busschauffören slår ut med armen till vänster och pekar "där kan ni köpa det bästa gräset. 15 dollar för ett gram. Där är kakdamen, ja hon med det vita håret. I den röda klänningen. Ser ni? En kaka kostar 15 dollar men om ni har festat mycket de senaste dagarna snälla ät inte mer än en femtedel. För några veckor sedan fick vi leta efter en kille som hade gått in i skogen och satt och pratade med en buske. Och jag har en tid att passa i eftermiddag. Ok?
Men trots "Happy high herbs" ser jag inte många leenden på gatorna. De flesta ser trötta ut.
Och där har ni byns bästa kaffe och bussen går här ifrån klockan tre. Några fler frågor?"
Jag är i Nimbin, Australien. Här är droger lika olagligt som i Sverige. Men polisen har fått tillstånd att titta bort när det kommer till de där gröna bladen som reggaefolket sjunger om.
Här kan du gå in på "Happy high herbs" och köpa några gram. Försvinna för en stund.
Kanske säger hjärnan åt dig att försvinna för alltid och då kan du stanna här. Få rynkor när du är trettio, ha smutsiga kläder och strosa runt på gatan utan mål och utan blick.
Kanske kan du tjäna en slant på turisterna. Och så kan du försvinna lite till.
Och kvinnan som åkte i bussen med mig och som nu kliver på igen viftar med armarna och tvinnar sitt hår.
Hon är uppenbarligen försvunnen ur den här världen. Kanske skrattar hon inom sig men det är inget som resten av världen kan se. För mig ser hon sorglig ut.
Och imorrn åker bussen tillbaka hit, med ett nytt lass turister.
