En annorlunda reseblogg

Jag andas för att jag reser och skriver

Att vara otursförföljd utanför Sverige

Publicerad 2015-08-19 10:49:32 i Allmänt, resa,

Varje gång jag har åkt utomlands för en längre tid ( + en gång när jag var på en långhelg till London ) har någon som stått mig nära dött. Det är sant.
Alla mina far- och morföräldrar och husdjur har dött när jag har varit i ett annat land.
Den sista som gick bort var älskade farmor. Jag var i Brasilien när jag fick ett mejl att hon var väldigt sjuk. Så jag åkte hem tidigare från resan och hann träffa henne sista dagen hon kunde prata. Sju dagar efter att jag kommit hem var hon borta.
 
Jag har funderat på att nästan inte att åka iväg igen. För att det känns olustigt. Men nu har jag bara en farfar kvar och han är hyfsat pigg så tänker ändå att jag vågar. Och jag har redan gjort två fyraveckors resor sen farmor dog.
 
Jag funderar på hur egoistisk jag är. När jag får dödsbesked på en strand när alla andra är hemma och tar hand om resten.
Men sen vet jag hur dåligt jag mår för att jag inte har fått chansen att säga hejdå. Alla andra dödsfall, förutom farmor, skedde också rätt plötsligt. Ändå är det en jobbig koppling jag har. Jag åker utomlands - någon dör.
 
 
 
 Kommer den kopplingen någonsin att försvinna?
 

"We can even make a baby girl"

Publicerad 2015-08-18 18:34:01 i Allmänt, resa,

Jag är i Jamaica, på väg till mataffären. Jag möter en kille mellan 20-30 år som tvärt vänder sig om och börjar gå bredvid mig:
 
Jamaicanen - Hi! I really like you.
Jag - No, you dont. You just met me.
Jamaicanen - But I can see in your eyes that I really like you.
Jag - I bet you tell that to every white girl.
... fem minuter senare
Jag - Ive told you im not interested
Jamaicanen - We can make a beautiful baby boy, a beautiful baby boy.
Jag - NO, IM NOT INTERESTED. PLEASE PLEAVE ME ALONE
Jamaicanen - But... But... We can even make a baby GIRL!
 
Hej jämställdheten!
 
 
Jag mötte upp min mor i Jamaica. Här är vi i Black River.
 
 

Jag letar efter "min" plats

Publicerad 2015-08-17 17:14:38 i Allmänt,

Jag tror att jag letar efter en alldeles speciell plats. Jag vet inte vart den ligger än. Men måste säga att jag gör ett jäkla bra jobb att hitta den.
Jag började resa när jag var 19 år. Alltså för sju år sen. Två av de åren har jag pluggat i Sverige. Ändå har jag lyckats besöka 30 länder. Av mina alldeles egna pengar. 50 länder innan 30 är mitt mål. Men det gör inget om jag inte klarar av det. Det är mest en kul grej.
Och en liten påminnelse om att åka till nya ställen, för att hitta "mitt" ställe.
Det närmsta jag kommit att vilja stanna kvar på ett ställe väldigt länge var Cabo Polonio i Uruguay. Kanske för att det såg ut så här:
 
 
Nu i efterhand undrar jag såklart om det var så bra som jag kände det då. Och jag skulle inte vilja bo där för alltid, hela året om. Eftersom det inte finns rinnande vatten, elektricitet och normala vägar. Men just då var det precis vad jag ville ha. Att alla gick barfota för det fanns ändå inga vägar utan bara stigar som ledde ner till den kilometerlånga stranden där du var helt ensam. Hur alla gick till stranden på motsatt sida på kvällen. Lade ut filtar, dukade upp picknick, öppnade en öl för att kolla på solnedgången. Varje kväll.
 
 
Ingen täckning för mobil eller internet. Bara hängmattor, gitarrer och ficklampor.
 
 
 Jag får fortsätta leta helt enkelt!

Om

Min profilbild

Sandra B.

Jag satsar på 50 länder innan jag är 30. Och jag vill ha sett alla länder innan jag dör. Däremellan vill jag skapa så många nya minnen jag kan. Och här delar jag med mig av några. Länder hittills: 29 Senaste nya landet: Australien Alla besökta länder: Australien, Jamaica, Kuba, Frankrike, Tyskland, Grekland, Rumänien, Malta, Tjeckien, England, Spanien, Portugal, Marocko, Bolivia, Argentina, Paraguay, Uruguay, Brasilien, Chile, Peru, Sydkorea, Norge, Danmark, Finland, Belgien, Montenegro, Italien, Israel, Kroatien.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela